Ja i helgen så har vi tagit två steg mot friheten ur bojorna till kronofogden. Första är att vi stängde igen dotterns del av huset. Sen hon flyttade har vi haft det som förråd, men typ bara samlat skit där inne. Så va väldigt skönt att få rensat. Sänkte hyreskostnaden med att stänga där 🙏. Min känsla i det inre med att faktiskt se så hör klart är frigörande i sig och jag önskade väl att vi skulle tagit dessa besluten för längesedan. Men man sitter så fast i komfortzonen och sina rädslor. Man vill inte förlora något men det är inte att förlora något. Det är att man behöver lämna det som inte längre ger en något för att nytt ska komma in. Å där framme när vi är klara så kommer vi kunna bo vart vi vill å gissa om jag ser fram emot det ☀️. Så mycke som jag ser fram emot där framme nu. Har aldrig sett det förut men nu ser jag det klart och tydligt. Å jag vill dit! En del av besluten nu är absolut inga lätta beslut men jag vet vart dom kommer leda så därför tänker jag inte kramp hålla fast i det gamla. Det måste bort ut ur mitt liv. Så första stegen har tagits på våran nya väg. Så fantastiskt.
Å på en ny väg kan man inte gå med gamla skor. Man kan inte gå en ny väg med samma gamla vanor mönster och beteenden. Man måste bryta och göra nya val. Jag har rensat så mycke i mitt inre oxå. Släppt på all skit och saker man trodde va sanna, det är mycke man har fått lyssna på som inte varit sant. Jag har skalat av så mycke! Å bara detta året har hänt så otroligt mycke. Månaderna som gått på 2022 är inte många men så fucking intensiva. Jag är alldeles utmattad av denna mentala berg och dalbanan. Jag har alltid varit tacksam för mina ben och fötter för dom är med om så mycke och gått många mil genom åren. Men våran själ då hur långt har inte den gått och hur mycke har inte den fått vara med om. Så många dalar men oxå lika många toppar. Ibland så trasig så det känns som man inte längre håller ihop. Ibland så hel så man svävar på rosa moln. Alla sår som man sen själv kastat salt i med sin självmobbning och matt varken trott på sig själv eller lyft sig själv. Alla människor som man tillåtit ha makten över det egna livet, blivit tagen för given, hugg i ryggen. Även av nära relationer. Svek ja själen har fått varit med om mycke å i många år så hjälper vi den inte direkt. Vi gör val som fortfarande är skadande för våran själ men oxå kroppen. Vi litar inte på oss själva, man kan inte ens lita på sig själv och att man gör det som är bäst. Man väljer det som är sänts för en själv. Man har fått för sig att alla andra ska gå före en själv. Man är körd att självmobba redan sen barn å skolan hjälper inte till heller med att man ska behandla sig själv bättre. Ja dom jag programm för allt möjligt men inte för att höja den egna självkänslan. För hur ska dom kunna lära ut om dom själva jobbar med en låg självkänsla och självmobbning. Precis som hur ska våra föräldrar lära oss det om dom heller inte varit nöjda med sig själva under deras livstid eller själva har skadebeteende för mig nu är skadebetende allt som skadar dig själv beroenden, självmobbning, ständigt banta och aldrig vara nöjd med sig själv, ja hela den här destruktiva relationen till en själv. Man ser inte heller hur det skadar självet. Är det alkohol så har man roligt för stunden men man bryr sig inte om hur mycke det skadar. Men beroenden kan oxå vara draman, självmobbning, såja bekräftelse och uppmärksamhet. Olika känslor fast men tror och ser inte att det kanske är ett beroende. Å man ser inte hur detta destruktiva bryter ner ens själ. Även destruktiva relationer kan man vara beroende av att man söker upp relationer där man blir behandlad som skit. Å gissa vad det gör mot dig själv. Man sätter liksom inga gränser för sig själv utan man lever i allt detta. Utan att faktiskt se vad man gör. Stundvis ropar din själ på dig å du känner dig trött på att leva som du gör med vakna nätter, inre stress, ångest, draman, känslan av att alltid behöva prestera och vara andra tillags. Man tänker jag ska göra en förändring så väljer man en ny väg men det händer inget för man går den nya vägen med gamla skor, gamla glasögon och gör samma val har samma vanor, samma beteenden samma mönster. Man behöver helt enkelt kasta sitt gamla jag och sitt gamla tänk. Rasera sitt gamla jag totalt. Detta är inte gjort över en natt tyvärr. Man har så mycke man tror är sant som man ska lära sig nytt om, sluta självmobba och prata illa om sig själv, säga nej, sätta sina gränser, ta hand om sig själv, är helt nya saker att ta in som man måste lära sig på nytt. Att ställa sig frågan vad vill jag med mitt liv å sen svara utan att vara påverkad av andra eller sina rädslor för det där begränsar oss. Men oxå att man tror på sig själv å kan lita på sig själv att man kommer ta sig dit man vill. Man kommer få lämna så mycke bakom sig som oxå kan vara ett hinder om man lever i rädsla att förlora något/någon. Men varför klamra sig fast i något som skadar en själv? Ja att få nya ögon att se med på resan är oxå bra men inte ögonen som ser i det yttre utan ögon som ser in i det inre. Dom har man skyddslappar på för man vill inte in å rota i sig själv. Men man behöver öppna dom för att få den riktiga synen för att få klarheten. Mina mål som jag har är att kina äta vad jag vill vart jag vill med vem jag vill hur många gånger jag vill utan att tänka brist på pengar, friheten att göra vad jag vill med vem jag vill vart jag vill hur många gånger jag vill, friheten att kunna bo var jag vill, friheten att kunna välja det som är bäst för mig. Då kan jag inte hålla mig kvar i saker som håller mig fast i det gamla, eller personer som håller mig kvar i det gamla eller platser som håller mig kvar i det gamla eller ha gamla vanor mönster och beteenden som håller mig kvar i det gamla. Jag var rädd för att uppleva alla dessa känslor igen men nu är jag glad och tacksam att vi valde detta. Å att jag ser det för jag kan inte komma dit jag vill så länge jag motarbetar kronofogden jag måste arbeta med dom för att komma från dom. Å nu så här när jag landar så är det mycke lättare väg att gå. För att ständigt behöva ha dom som ett hinder ifrån mina mål, som jag själv gör som hinder med att välja att klamra mig fast eller välja gamla beslut är en tung väg att gå som jag har klamrar mig fast i alldeles för länge. Man gör det mot sig själv. Så insikter kan göra jävligt ont men ger frid när man ser vad det kommer göra för en själv där framme.
Är tacksam för mina ben och fötter oxå hela min kropp faktiskt. När man tänker på hur kroppen fungerar, asså alla celler alla kroppens system, vad alla organ gör, ditt hjärta, dina lungor ja hela du har du funderat på vad ditt hjärta faktiskt gör för dig eller vad som händer i din kropp vid varje andetag, eller hur mycke du faktiskt kan uppleva med din kropp, vilka äventyr du kan uppleva med din kropp? Du är ett levande mirakel och din kropp har du fått som en bil för att kunna uppleva. Du har inte fått din kropp för att skada dig själv och välja allt detta destruktiva med. Spelar ingen roll hur den ser ut du har fatt lära dig om annorlunda och att det är fel å att man ska döma annorlunda man ska hata sig själv om man är annorlunda, man ska längta efter att bli något som man innerst inne inte ens vill vara eller bli. Så sluta lyssna på det där och njut av att faktiskt ha en kropp som ska leva detta livet med dig och uppleva så mycke fantastiska saker med så få slut på alla självskadebeteenden hoppa i nya skor och gnugga dina inre ögon för att få dom att vakna och se vilken fantastisk varelse du är!
Å en trött tilltufsad nyvaken tussilago tittade fram ☀️
Å det knoppas i många träd nu. Moder jord föds på nytt med nya blad precis som du ska ta på dig dina nya skor å väcka dina inre ögon, å födas på nytt. Gå mot dina mål och ”kör” över det som stoppar dig på vägen. Tappa inte fokus på det som sker med andra runt omkring dig det är distraktioner som vill få dig på fall.
Ja å det andra steget jag tog kommer när jag vet hur resultatet blev av det och varför jag tog det steget.
Tack livet för en ny fantastisk dag 🙏
//med kärlek Qamilla
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS