Ja livet idag tog det lång tid innan jag kunde tacka för en ny fantastisk dag. När jag gjorde det så va jag tacksam för en ny dag, samtidigt som jag är splittrad i en otroligt dålig dag. Idag hade vi möte med konsument. Har inte känt att jag mått dåligt över det som sker just nu. Men igår så insåg jag att jag kommer få uppleva samma sak som sist. Jag kommer förlora allt en gång till. Men det som känns tryggt denna gången är att vi iaf har tak över huvudet. Nästa månad kommer dom dra 10 tusen från hubby och 9 tusen från mig. Vi kommer ha 14 tusen kvar med en hyra på 9 tusen. Vi handlar mat för ca 2 i veckan. Ja det där spelar egentligen ingen roll för man behöver inte vara matematiker för att se att det där inte kommer varken gå runt eller hålla i längden. Så insåg igår att jag skulle få möta samma smärta igen. Sa till hubbyn innan vi somnade igår att jag orkar inte detta en gång till. Jag vill varken uppleva eller känna detta en gång till. Vaknade i morses som en fiolsträng. Spänd som fasiken å det ledde såklart till huvudvärk. Jag mediterade, jag skakade, jag gungade, kastade bort telefonen och satte mig i solen, inget hjälpte. Bett uppåt om att få svar men kände att jag förmodligen blockerade dom svaren. Gått och sjungit idag på en låt oxå the river so deep. Gick in och hämtade telefonen tänkte jag skulle lyssna på den texten. Ju mer jag lyssnade ju mer insikter kom. Ju mer insikter som kom desto mer kunde jag slappna av. Jag visste precis vad vi behöver göra tillslut gjorde låten mig så glad och lättad. Men samtidigt så ledsen. Jag gick med stormsteg in i den smärtan som jag inte ville möta. Gick in i det uppvaknandet som jag inte ville möta. Jag vet precis vad vi måste göra nu. Kommer bli en tuff resa men måste möta den måste rida ut den för att komma dit jag vill. Jag vet vart jag vill men så länge jag krampar i det som är nu så kommer jag inte dit jag vill. Jag har förskjutit lidandet åt helvete för länge. Skulle fixat detta redan när vi flyttade hit. Men nu ska skyddslapparna bort och jag ska surf mig i mål på denna stormen en sista gång. Denna gången ska jag verkligen i mål. Sen när jag vant mig vid tanken att faktiskt göra detta så blev jag avslappnad som en soffpotatis. Hubbyn är med mig på min resa men jag är längre än honom i det inre. Så tänkte hur ska jag säga detta till honom. För han är inte där än. Men jag tänkte det är lika bra att berätta sen får det ta den tiden det tar för honom. Han kom hem å jag berättade min plan. Han förstod men och är med på det men inte riktigt hans inre. Det får t den tiden det tar. Men han förstår att för att komma till ett liv vi förtjänar och är värdiga måste detta ska nu. Jag känner mig så lättad själv å jag vet att han kommer komma dit oxå. För ny har vi accepterat det det är nu vi kan vänd det. Det är nu det blir bättre. Jag vet oxå att när man tror man nått botten och det inte kan bli värre som blir det just det. Det finns en botten av botten! Så nu kan det bara bli bättre! Kommer inte berätta min plan än men det kommer stegvis. Men du vet ju redan för du har redan satt bollen i rullning å jag ser det nu. Så jag är tacksam till livet trots det kommer vara tungt stundvis men jag vet vart jag ska å det är där mitt driv kommer ligga. Så det gick bra hos konsument vad jag vet men vad som hände där spelar ingen roll egentligen utan den klarheten som skedde innan. Det som skedde i det inre är det som spelar någon roll. För hade inte det skett hade man fortsatt skjuta lidandet framför sig med att inte acceptera och tycka synd om sig själv. 

Jag är så glad och tacksam att ha honom där fast han ligger lite efter så gör vi det tillsammans. Å vi har gått igenom så mycke tillsammans. Men oxå på olika nivåer för oss själva men alltid så har vi möts där framme igen. Förr glömde vi av varandra å gick in i varsin bubbla men det gör vi inte längre vi går in i samma bubbla och tar oss igenom det tillsammans för fast man inte är på samma nivå så behöver man varandra ändå. Så bättre ha varandras stöd än ensam ta sig igenom något. Vi har glidit isär så många gånger när vi stängt in oss i varsin bubbla. Det har oxå varit en lärdom. Men jag tackar dig livet att du gav mig honom. Jag älskar sättet han älskar mig på. Att få vara sig själv i sina bästa stunder men oxå i sina sämsta å att fortfarande vara lika älskad. Å när jag inte ser klart och bryter ihop så rycker han upp mig igen jag får lite skäll men behöver den sparken i röven för att komma in i min power igen. Ja livet du visste vad jag behövde när du gav mig honom. Jag trodde det inte skulle vara lätt att leva med mig. Men han har visat mig motsatsen. Det är människorna runt mig som inte accepterat mig för den jag va. Dom ville jag skulle förändras för att passa in i deras liv.  

Tack livet för allt vackert som faktiskt är gratis att uppleva. Känns som jag kommer födas på nytt nu precis som Gaia gör nu. Så fantastiskt att uppleva.  

Så vacker 😍 

 Klarblå himmel är oxå helt fantastiskt att uppleva. Jag värdesätter helt annat nu 🙏

 You are the light ☀️

🤍🖤 

 🖤🤍

Asså blommor 🌷 

//med kärlek Qamilla