Min läkning

Ja livet idag tog det lång tid innan jag kunde tacka för en ny fantastisk dag. När jag gjorde det så va jag tacksam för en ny dag, samtidigt som jag är splittrad i en otroligt dålig dag. Idag hade vi möte med konsument. Har inte känt att jag mått dåligt över det som sker just nu. Men igår så insåg jag att jag kommer få uppleva samma sak som sist. Jag kommer förlora allt en gång till. Men det som känns tryggt denna gången är att vi iaf har tak över huvudet. Nästa månad kommer dom dra 10 tusen från hubby och 9 tusen från mig. Vi kommer ha 14 tusen kvar med en hyra på 9 tusen. Vi handlar mat för ca 2 i veckan. Ja det där spelar egentligen ingen roll för man behöver inte vara matematiker för att se att det där inte kommer varken gå runt eller hålla i längden. Så insåg igår att jag skulle få möta samma smärta igen. Sa till hubbyn innan vi somnade igår att jag orkar inte detta en gång till. Jag vill varken uppleva eller känna detta en gång till. Vaknade i morses som en fiolsträng. Spänd som fasiken å det ledde såklart till huvudvärk. Jag mediterade, jag skakade, jag gungade, kastade bort telefonen och satte mig i solen, inget hjälpte. Bett uppåt om att få svar men kände att jag förmodligen blockerade dom svaren. Gått och sjungit idag på en låt oxå the river so deep. Gick in och hämtade telefonen tänkte jag skulle lyssna på den texten. Ju mer jag lyssnade ju mer insikter kom. Ju mer insikter som kom desto mer kunde jag slappna av. Jag visste precis vad vi behöver göra tillslut gjorde låten mig så glad och lättad. Men samtidigt så ledsen. Jag gick med stormsteg in i den smärtan som jag inte ville möta. Gick in i det uppvaknandet som jag inte ville möta. Jag vet precis vad vi måste göra nu. Kommer bli en tuff resa men måste möta den måste rida ut den för att komma dit jag vill. Jag vet vart jag vill men så länge jag krampar i det som är nu så kommer jag inte dit jag vill. Jag har förskjutit lidandet åt helvete för länge. Skulle fixat detta redan när vi flyttade hit. Men nu ska skyddslapparna bort och jag ska surf mig i mål på denna stormen en sista gång. Denna gången ska jag verkligen i mål. Sen när jag vant mig vid tanken att faktiskt göra detta så blev jag avslappnad som en soffpotatis. Hubbyn är med mig på min resa men jag är längre än honom i det inre. Så tänkte hur ska jag säga detta till honom. För han är inte där än. Men jag tänkte det är lika bra att berätta sen får det ta den tiden det tar för honom. Han kom hem å jag berättade min plan. Han förstod men och är med på det men inte riktigt hans inre. Det får t den tiden det tar. Men han förstår att för att komma till ett liv vi förtjänar och är värdiga måste detta ska nu. Jag känner mig så lättad själv å jag vet att han kommer komma dit oxå. För ny har vi accepterat det det är nu vi kan vänd det. Det är nu det blir bättre. Jag vet oxå att när man tror man nått botten och det inte kan bli värre som blir det just det. Det finns en botten av botten! Så nu kan det bara bli bättre! Kommer inte berätta min plan än men det kommer stegvis. Men du vet ju redan för du har redan satt bollen i rullning å jag ser det nu. Så jag är tacksam till livet trots det kommer vara tungt stundvis men jag vet vart jag ska å det är där mitt driv kommer ligga. Så det gick bra hos konsument vad jag vet men vad som hände där spelar ingen roll egentligen utan den klarheten som skedde innan. Det som skedde i det inre är det som spelar någon roll. För hade inte det skett hade man fortsatt skjuta lidandet framför sig med att inte acceptera och tycka synd om sig själv. 

Jag är så glad och tacksam att ha honom där fast han ligger lite efter så gör vi det tillsammans. Å vi har gått igenom så mycke tillsammans. Men oxå på olika nivåer för oss själva men alltid så har vi möts där framme igen. Förr glömde vi av varandra å gick in i varsin bubbla men det gör vi inte längre vi går in i samma bubbla och tar oss igenom det tillsammans för fast man inte är på samma nivå så behöver man varandra ändå. Så bättre ha varandras stöd än ensam ta sig igenom något. Vi har glidit isär så många gånger när vi stängt in oss i varsin bubbla. Det har oxå varit en lärdom. Men jag tackar dig livet att du gav mig honom. Jag älskar sättet han älskar mig på. Att få vara sig själv i sina bästa stunder men oxå i sina sämsta å att fortfarande vara lika älskad. Å när jag inte ser klart och bryter ihop så rycker han upp mig igen jag får lite skäll men behöver den sparken i röven för att komma in i min power igen. Ja livet du visste vad jag behövde när du gav mig honom. Jag trodde det inte skulle vara lätt att leva med mig. Men han har visat mig motsatsen. Det är människorna runt mig som inte accepterat mig för den jag va. Dom ville jag skulle förändras för att passa in i deras liv.  

Tack livet för allt vackert som faktiskt är gratis att uppleva. Känns som jag kommer födas på nytt nu precis som Gaia gör nu. Så fantastiskt att uppleva.  

Så vacker 😍 

 Klarblå himmel är oxå helt fantastiskt att uppleva. Jag värdesätter helt annat nu 🙏

 You are the light ☀️

🤍🖤 

 🖤🤍

Asså blommor 🌷 

//med kärlek Qamilla 

Så tacksam att jag gjorde ett bättre val för mig själv för några år sedan. Ett val som inte längre innefattar ett stressat immunsystem, stressade celler, ett stressat nervsystem. Denna inre stressen man bär på och gjorde inget för att minska den, utan bara öka på den med att fortsätta med gamla vanor mönster och beteenden! Men jag fick nog en dag och började göra bättre val för mig själv! Jag började skala bort all denna inre stressen på alla plan i mitt liv. 

Det jag vill komma till är att jag har testat positivt på corona. Första tankarna när jag fick svaret va jaha jag är överviktig jag kommer dö. Tills jag insåg att i två års tid så är vi matade med så mycke skit och rädslor som har gått in både medvetet och undermedvetet. Jag har inte kollat på nyheter alls jag kollar aldrig på nyheter. Men tyvärr är corona människans största samtalsämne och har så varit i två år oxå. Så jag har ju fått min dos av nyheter iaf. Men iaf jag vet att min kropp inte längre är i ett stressat läge, så jag gick in i total tillit till att detta fixar min kropp jag behöver bara ge den tid. Men sen när jag berättade att jag testat positivt så önskar dom å hoppas man får det lindrigt typ som om man redan va död 😂. Så jag har hjälpt min kropp istället för att förstöra mer för den med att fortsätta stressa upp hela kroppen och alla system. Sen fick hubbyn feber å då va jag på väg in i rädsla igen, han är äldre och han är rökare å dom ska inte heller överleva 😂. Men han gjorde samma val som mig den gången för några år sedan. Så han är redan tillbaka på jobbet. Han låg lördag och söndag sen va det över. Men sån blir han med alla sjukdomar spelar ingen roll vad det varit. Sovit några timmar sen är det borta. När han haft magsjuka så har han börjat äta igen bara några timmar senare! Medans jag behöver längre tid för läkning. Men jag jobbar med annat samtidigt när  jag är sjuk. Viljan att prestera men kroppen skriker nej, att inte göra något alls gör mig rastlös. Så sånt jobbar jag med samtidigt. För jag har så mycke energi som jag behöver göra mig av med men som växer i kroppen. Idag tänkte jag ta en längre promenad men kroppen sa fortfarande nej. Så det är väl bara att gilla läget. Jag ska inte pressa. Har gjort lite sensing yoga i två dagar och det har gjort gott i kroppen. Sen trodde jag att jag hade klarat mig från att tappa lukt och smak men det gjorde jag inte. Men affirmerar och tackat för lukt och smak så nu är det tillbaka igen. Sist jag hade skiten så va det borta i ett halvår, det va jobbigt. Men då va jag inne i mer panik än nu. Så då stressade jag nog kroppen mera. Å idag släpps restriktionerna så gött! För jag har deltagit i denna cirkusen för länge nu. Jag tänker inte göra ett enda test till i mitt liv. Jag har ändå levt ett fritt liv och som vanligt. Vi har firat jular å födelsedagar och träffats ändå. Jag har varit med mina barnbarn för leva i rädsla har jag gjort tillräckligt. Har inte ens varit orolig för detta med vaxxpass har sagt från start att det inte kommer funka i längden. Å det tragiska som jag har sett är att människor runt mig känt sig tvingade att ta det. För dom har blivit hotade med diverse saker. Inte få åka hem eller gå på krogen. Å dom som har sitt liv på krogen eller måste åka hem har ju tagit det för att dom känts tvingade till det. Det va så många som sa nej men som sedan gjort det av rädslor. Ta vaccinet om du känner det men inte av dom anledningarna. Å inte heller för att inte smitta någon annan för det klarar alla bra än då! Jag blev smittad av en vaxxad men jag är inte bitter för det. Jag är medveten om att jag gjort ett val. Men det är väldigt mycke från tvärtom hållet! Nu har jag haft det å kan slänga igen detta kapitel i livet. Jag har sagt hela tiden att detta kommer bli en influensa som går varje år och våra kroppar behöver vänja sig vid det. Grejen är oxå att vi är inte rädda för corona utan för att dö! Livet som man tog för givet kastades omkull den dagen corona kom ut ur garderoben. Å jag har jobbat med min dödsångest jag är inte rädd för att dö. För våran döds dag finns där framme vilket som, det går liksom inte komma ifrån den vare sig man är vaxxad eller inte. Vi är så snabba med att tro på saker utanför våra kroppar! Men vad gör du åt din inre stress, din stressade kropp som lever med smärta och högt blodtryck, vad gör du åt din stressade situation på jobbet, hur ser dina negativa relationer ut vad gör du åt dom. Din ständiga oro, ditt ständiga ältande, din självmobbning, allt det där kommer bygga på din inre stress å det kan oxå leda dig i graven men finns inget vaccin. Man är snabb på att ta beslutet att välja något utifrån men att se vad som sker på insidan blundar man för! Vad gör man åt den situationen. Tänk om du gjort samma val som mig för några år sedan du hade du varit i ett annat läge just nu! Men istället så har mer rädslor ätit upp dig inifrån. Jag är inte emot vaccin bara dom som dök upp från ingenstans på 3 månader. Jag vill se hur alla mår om två år sen kan jag kanske ta den. Å jag har sett så många som inte vågar stå upp för sig själva som tagit den och sen fått leva med ånger! Människor har sagt till mig att du kommer inte få gå på krogen nähä och mitt liv hänger inte på om jag får gå på krogen eller inte. Då har dom försökt med att jag inte kommer få resa jodå har jag sagt tro mig dom kommer inte kunna stoppa å var är vi idag? Snopet för alla som blev hotade till att ta sina vaccin å på köpet så fick dom korona oxå. Nu har jag och hubbyn ett positivt test och det känns ganska skönt faktiskt för nu är det gjort för denna gången. Jo dom säger oxå man kan få det lindrigare om man är vaxxad lindrigare än vad? Jag har varit sämre i annat än detta. Ja människor har dött å beklagar verkligen det. Men människor dör varje dag i olika sjukdomar varför uppmärksammas inte dom i antal! Jag har iaf lärt mig så mycke om mig själv dessa två åren. Det har varit en fantastisk resa som jag är glad har nått sitt slut. Å så fantastiskt underbart att se alla som demonstrerar i världen! Å nyheter vill svartmåla dom 😂. Ja som sagt nyheter har jag aldrig kollat på så gör dig själv en tjänst släck ner alla nyheter å ödsla inga pengar på tidningar. Youtube har bättre nyheter 🤓. Jag har deltagit för länge i detta nu och varit tyst. Men nä inte längre. Jag är här för att leva och njuta av mitt liv. Jag är här för att sjunga det mitt hjärta vill jag ska sjunga! 

Varje morgon har jag varit ute med vovve och varit så skönt att dra i sig frisk luft och få ut skiten 🧘‍♀️  

 

Haha ja partner in crime delar allt med honom ❤️ 

 Välkomna hem 🙏

 Så fruktansvärt tacksam för varje ny dag 🙏

Svaret kom när han va frisk ❤️ 

Vovve saknat yogan oxå. Mediterat har vi gjort varje dag. Jag längtar tills jag kan börja använda min kropp igen.

Gör saker för att du vill inte för att du blir hotad eller känner du måste för att passa in! Det har inte bara med ett vaccin att göra heller utan på alla plan i ditt liv! Stå upp för dig själv och din kropp!!

//med kärlek Qamilla

Det enda vi jagar där ute är våra egna demoner. Demonerna heter skam, skuld, ånger, rädslor, svartsjuka, uppmärksamhet, kärlek, bekräftelse, avundsjuka m.m å det är våra hjärnspöken som gör så att vi jagar dom. Våra tankar gör så att en fjäder blir en höna. Våran barndom jagar vi fortfarande med vårat ältande, vi använder den som ursäkt. Vi är svartsjuka och avundsjuka för att vi drabbats av hjärtesorg tidigare. Vi låter våra rädslor styra våra liv. Vi är påverkade av hur andra ska se på oss, vi är rädda för att inte passa in. Har vi fått för lite kärlek, uppmärksamhet och bekräftelse bär vi var barn så jagar vi det i det yttre, vi kräver av andra att dom ska ge oss allt vi behöver och gör dom inte så blir vi besvikna, ledsna för vi vänder det till oss att det ska vara synd om. Men man täbker inte på att andra människor har sina liv med sina kriser och sina demoner. Människor är inte här för att rulla ut röda mattan åt dig. Du ska göra det. Så istället för att jaga demonerna eller att dom ska jaga dig så stanna upp och möt dom en gång för alla. Acceptera dom, läk dom, släpp taget om dom. Meditera för att ta makten över dina tankar. Ta makten över ditt liv. Du ska älska dig själv och inte ens det är så lätt alla gånger om man inte blivit vägledd till hur? Från det man föds så blir man vögledd in i destruktiva relationer, se ner på sig själv, dålig självkänsla, att man ska pleasa, att man ska behaga andra, att man inte ska ta plats, man får vara den man är så länge man lyder, lyder man inte hamnar man i fack. Man ska vara som alla andra, man ska inte vara stolt över sig själv för det är att skryta, man ska inte tänka på sig själv. Ja detta har blivit djupa hjulspår som man sitter fast i. Vanor mönster och beteenden som man bör bli medveten om för att kunna förändra. För den enda som kan förändra din situation är du själv. Vad gör du som ger - poäng till ditt liv, vad gör du som ger + poäng till ditt liv. + poäng är det som ger dig energi, det som får dig att känna kärlek, känna dig levande. Och såklart ska man göra mer av det. Men man behöver stanna upp och göra nya medvetna val som gör så man hamnar på +. Man behöver fråga sig själv hur gynnar det här mig, tar det mig ner i gyttja ännu mer eller tar det mig upp? För när vi är och springer i dessa hjulspår så agerar och reagerar vi på samma sätt som alltid och då samlar vi såklart mera - poäng. Så för att förändra så behöver vi samla plus poäng såklart. För att höja självkänslan behöver vi stanna upp å fråga vart tar det här valet mig? Att möta sina demoner är en jävla resa å den gör ont. Insikter man får, sanningar som man ser allt som man har blundat för kommer upp till ytan. Alla känslor man tryckt ner kommer upp till ytan. Men samtidigt som man möter sina demoner och accepterar det som kommer fram så föds ett nytt du fram, ditt sanna jag blommar fram, en ny styrka, en ny glädje. Så att vara i smärta med sina demoner är som krystvärkar man måste gå igenom det för att du ska födas på nytt. Man kan inte låta demonerna styra ens liv se vart det har tagit dig hittills. Är du lycklig? Är dina relationer I kärlek? Jag hade oxå svårt att tro att man kunde ha relationer som bara är av kärlek. Men när man släpper taget om hur andra är vad dom gör och hur dom gör det, när man sätter ner foten och inte längre tillåter att bli tagen förgiven, när man slutar pleasa, när man sätter sina gränser och när man väljer att se det positiva i människor istället så blir dom I kärlek automatiskt. När man slutar döma andra så föds det automatiskt kärlek. För att döma andra skadar en själv mer, man förgiftar sig själv. Ibland vill jag oxå skaka om människor å fråga vad fasiken dom sysslar med. Men påminner mig om att alla är här på sin resa och måste ha sina upplevelser för att nå dit dom ska. Å med att klaga och gnälla kommer inte hindra andra från att ha sina upplevelser/ dåliga val ja vad det än är dom ska ta sig igenom. Det går inte förhindra. Därför ska du ha fokus på dig själv och ditt mående! 

Jag har haft en bra jobbhelg iaf. Den tog slut idag. Men det blir intensivt dessa jobbhelger för gör bara 75 men helgerna är 100 så blir för mycke socialiserande 😂. Så behöver stänga in mig när jag går av 😁. 

Hade även en dag på kusten innan helgen startade. Asså havet och solen ger mig så mycke energi! 

 

 🐚 

 Hubbyn hade ledigt i fredags oxå så vi käkade en räkbomb innan vi drog till havet 🤍

 Ja han hade på sig fyll mundering av vinterkläder medans jag själv inte hade något alls nästan. Ja vi är så olika ja varandras motsatser men ändå så är vi som två pusselbitar det bara passar. Men det är för man inte väljer att se det negativa hos varandra, och inte gör så stor grej av saker. Men jag tror ändå man måste träffa den där som olikheterna klaffar med. Asså att man är fri I sin relation, fri att vara sig själv såklart utan att skada. Men den man älskar vill man inte skada. Å behandlar man sig själv och andra med kärlek och respekt så flyter det på. Är det något jag inte vill ha i mitt liv då sätter jag gränserna för mig. För att tvångsförändra kommer skada en själv mer. Å man vill inte ens tvångsförändra någon för vi alla är olika, vi alla har olika bagage som har skapat våran verklighet, så tolkningen på en sak kan se olika ut. Så man ska gå efter sig sjäkv. När man har landat i sig själv så släpper man andra fria att vara som dom är och låter dom ha sina upplevelser i livet och med det även låter dom ta sina konsekvenser. Det där är inget man kan styra över, man kan bara styra över sig själv och det är den enda man ska styra oxå! 

Ja idag har det inte riktigt kommit till mig än. Men vi får se vart det slutar för det finns alltid mirakler runt oss. Men nu vill jag ha det där extra miraklet. Idag blev jag iaf intervjuad på jobbet. Jag och en kollega till. Vi skulle sitta tillsammans sa chefen men det blev var för sig. Men tyckte ändå det va bra för jag har inte samma uppfattning som andra har som undersköterska! Imtervjuven handlade om just undersköterskor hälsa. Den va på norska å det skrämde mig först men det gick bra! Men som sagt chefen kanske visste vad hon gjorde när hon satte mig i den intervjun 😂🙈. Så frågorna va hur jag mådde på jobbet. Min hälsa å jag kan ju inte ljuga för jag mår bra på jobbet. Jag är en stolt undersköterska. Men iaf jag kända att jag kanske inte gav dom det dom ville ha. När jag började inom vården kunde jag inte tackla det. Men sen livet har lärt mig massa bra saker, jag har fått erfarenheter, å jag har gjort min resa i livet. Å jag är ganska medveten om min kropp, hur den fungerar, när jag kan pressa, när jag ska villa, när jag ska backa, jag är medveten om hur jag ska vara med min kropp och mig själv. Jag har varit medveten om min kropp sen jag va liten. Min menscykel stämde på Dag å alltid gjort. Behöver dock lära om mig nu när jag går mot klimakteriet 😂🙈. Men iaf jag vet när min kropp behöver återhämtning, å det ger jag den varje dag. Jag kanske skulle sagt till dom att jag är stresscoach, å jag har varit i väggen men ska inte hamna där igen. Jag hittade visdomen om mig själv, å den har du oxå! Så va syftet att hitta problem så va inte jag deras lösning. Men är syftet att man kan må hur bra som helst som undersköterska så va jag rätt. Attityden till allt ligger i en själv. Det som jag har svårt med i så fall att vara undersköterska är att det är ett kvinnoyrke å då betyder det en himla massa skitsnack å man ska tävla man ska sätta andra på plats man tror man är bättre, man ska kontrollera. Det pallar jag inte. Jag går till mitt jobb å ser till så jag får ett bra arbetspass, å det är MITT egna ansvar att se till så det blir så. Dåliga val ger dåliga konsekvenser så är det, ingen överraskning direkt. Å jag är ingen personalpolis, alla går till sina jobb med ett eget ansvar vad man väljer att göra, hur man väljer att göra det ja det beror ju på konsekvenserna man vill ha. Jag går alltid till mig själv vill jag möta mig själv som kollega, handledare, personal, anhörig, vikarie? Man behandlar andra som man vill vara behandlad själv. Å mitt fokus är att jag ska må bra då går det inte gå till jobbet å sura eller vara i en offerkoftan. Jag vet jag gör ett bra jobb i vilket möte jag än är i. För jag behandlar mig med köelk och respekt och även andra å mitt fokus är att jag ska må bra. Sen ska man inte ta skit eller så, men inte heller skylla på andra. Sen vet jag att många undersköterskor mår dåligt, men jag är inte en av dom. Någonstans måste man sätta en gräns för sig själv. Antingen byter man jobb eller ändrar attityd. För att ständigt vara på sina reserver eller hamna i väggen är misshandel på sig själv. Å det är bara en själv som kan stoppa det. Sen tror jag inte det bara är inom yrket undersköterska. Jag tror det finns inom alla yrken. Man mår dåligt å är sjukskriven hela tiden. Man får fråga sig varför å sen göra något åt det för det har inte med chefer eller ledning att göra. Det har med en själv att göra! För annars skulle ju alla vara utmattade. En del vill gå ner i tid, men är rädda att förlora pengar. Men så tänker man inte när man närmar sig en sjuklön och ett krig med försäkringskassan. Man ska göra något innan man hamnar i väggen? Man ska ta hand om sig själv innan. Men jag har oxå fått lära mig den hårda vägen. Men har slutat jobba med mitt liv som insats. Min hälsa är viktigare än något annat. Å jag är utbytbar på jobbet men inte här hemma hos min familj. Å jag vill inte utsätta varken dom eller mig för tråkigheter längre. Man funkar inte som förälder heller när man jobbar på sina reserver. Inte partner heller tillslut är man helt ute å cyklar, vilse i något som kommer bli en hård smäll av negativa konsekvenser. Man prioriterar inte sig själv heller för det är själviskt å finns så många måsten så återhämtning efter varje pass har man inte tid med! Ren misshandel på sig själv.
 
Så det är kanske det som julmirakle är idag. Medvetenheten om min kropp och mig själv! Alla dessa dagar kanske leder till något större där framme. Jag känner något är på G där framme. Å denna december är verkligen magisk. Kände det förra julen oxå å även innan där. Men det blev dom 2 värsta åren I mitt liv gick verkligen ner å mötte mitt mörker. Varje dag va en fight med mina demoner. Men nu ser jag en ljus framtid för det är det jag kommer skapa. För mitt fokus ligger inte där det har gjort! Det ligger på mig, mitt mående, mina pengar, min framtid å mycke annat som jag har på gång. Känner mig verkligen levande igen.
 

//med kärlek Qamilla

Tacksamhet, fucking tacksamhet. Känner att det är konstigt det kommer dag 8. För tacksamhet är en väldigt stor del i mitt liv. Det har blivit det. För tog jag allt för givet. Precis allt. Mitt liv, mitt hem, min familj, bilen, hälsan, prylar, elen, vattnet ja precis allt. Tills den dagen jag stod och hade förlorat allt. Hemmet poff borta, bilar poff borta, familjen poff borta, mitt liv poff borta i utmattningssyndrom, pengar borta. Ja jag vaknade en dag och hade inget. Men det enda jag sa va jag orkar inte kriga mer. Jag orkar inte må så här mer, jag orkar inte ha så här ont i själen längre. Jag orkar inte, Människor runt mig slet ut mitt hjärta gång på gång å stampade på det! Å jag tillät det! Jag tillät människor ha den makten över mig. Jag va förlorad i min inre stress, kändes som jag bara ville gå åt vänster. Jag tänkte nu får jag hjärnblödning snart. Så rädd. Men det va då jag insåg det är dags att bygga något nytt bygga något från en annan grund. Min stress gjorde så jag va rädd för brevbäraren till och med, bodde mest på övervåningen med neddragna persienner. Det va I gamla huset. Så tacksamhet för allt jag har I mitt liv nu har jag fått lära mig den hårda vägen. Så nu säger jag inte bara tack för allt i mitt liv det känns. Tacksamheten känns så mycke så jag nästan gråter varje gång! Tacksam för pengarna jag har så jag kan betala mina räkningar, jag kan ge till mina barn, varje gång jag kan köpa något till dom å ge av tacksamhet får mig att gråta. Kunnna äta vad jag vill får mig att könna tacksamhet och glädje så det bara väller över. Tacksam för min säng. Tanken av att ha sovrum så skönt tacksamheten för mitt hus, tacksamheten för mitt jobb, tacksam för att min familj har samlats igen. Tacksam för att jag får vakna varje morgon till en ny dag och få uppleva massa saker. Tacksam för att kunna gå ut å se, tacksam för alla människor jag möter ofta så får man ett leende, tacksam för att jag iaf får inspirera andra att göra sig av med sin inre stress och skapa något nytt gör mig oxå så tacksam. Att se andra lyckas i livet är helt fantastiskt. Så ja tacksamheten är en väldigt stor del i mitt liv. Tack sade för 3 saker varje kväll när jag började, sen blev det morgon och kväll. Nu känns det som jag tackar och uppskattar allt i mitt liv mest hela tiden. Så lär dig vara tacksam för det du har i ditt liv, och på det som funkar i ditt liv. Ha inte fokus på värdelösa saker där ute, ängna inte tid till drama, negativitet, ältande, skitsnack för det drar bara ner dig själv. Det drar bara ner dig själv. Det är bara dig det drabbar. Varje gång du möter en människa tänk att du möter dig själv. Hur vill du vara behandlad? Å behandla andra utefter det. Du vill inte någon ska behandla dig illa så varför ska du behandla andra illa. Vi alla är olika, vi alla har olika saker i bagaget som har skapat den verkligheten vi befinner oss i. Man ska inte ta skit, man ska stå upp för sig själv. Men ibland är det bästa att gå med näsan i vädret i sin power. Man väljer krigen som är värda något, man väljer krigen där man inte behöver sänka sig till en nivå där man inte vill vara. Då är bästa att bara vända ryggen! Börja tacka för tre saker varje kväll.. Få med känslan!


Dagens affirmation 👇
https://youtu.be/WW8ZmO3IBMY


 
http://medvetenhet.blogghimlen.se/Stresshantering/
 
//med kärlek Qamilla

Idag va jag tillbaka på jobbet. Skönt fast jag är introvert behöver jag det sociala. Och eftersom jag inte pratat på några veckor så va det roligt att träffa kollegor och brukare igen å få prata. Sen kunde jag gå hem 2 timmar tidigare är väl ett mirakel oxå, fredag och ledig helg, mjukstart kallas det 😂. Sen idag har jag funderat mycke på den inre stressen. Så tacksam att jag jobbat med att bli av med min. Så tacksam att jag fann klarhet i att jobba med sig själv. Att hela tiden fylla på med stress, prestera mer, älta allt som är i livet, bära på alla kriser även kanske andras, jobbet, man vill prestera mer för att duga, man ser sig själv som misslyckad på många plan, som förälder, anställd, partner. Man är trött, man orkar inte med sig själv, man vill inte möta en ny dag, det blir rädslor för vad som ska komma här näst, ja man sitter fast i sin inre stress. Tillslut smäller man i väggen! Det man gör när man smäller i väggen är att man vill ha quick fix å komma tillbaka så fort som möjligt till jobbet. Så man tar tabletter, man är hemma å så tror man att man ska hålla på jobbet när man kommer tillbaka. Om du inte har märkt det så kommer det inte funka. Du är snart I väggen igen. För man måste jobba på att bli av med den inre stressen man redan byggt upp å då hjälper inga piller i världen. Man måste bryta gamla vanor mönster och beteenden, ta sig ur gamla hjulspår. Det där är en ond cirkel man är i där man behandlar sig själv som skit! Man misshandlar sig själv, när man hela tiden ser till så man går i däck! Det är själv sabotage, det är självmobbning, det är psykisk misshandel på sig själv! Sista gången jag va i väggen så fick jag upp ögonen. Ingen fanns där, människor runt mig accepterade inte att jag behövde ta hand om mig själv, människor ville fortfarande att jag skulle prestera! Då började jag ifrågasätta. Ifrågasätta livet! Mitt liv! Om jag verkligen skulle tillåta detta få fortsätta. Svaret va nej jag hade fan fått nog. Jag hade fått nog av att behandla mig själv så illa, plus tillät andra behandla mig på samma sätt! Vi vet varför vi mår som vi mår men vi vill inte se det. Vi vill inte se den sanningen! Å vi vill inte börja göra saker för oss själva för vi är lärda att det är egoistiskt. Man ska hjälpa alla andra hur jävla dåligt man mår själv. Man ska tänka på alla andra först hur jävla dåligt man mår själv! Så man vill inte satsa på sig själv å sin egna mentala hälsa! För man vill inte ses som självisk. Samtidigt som man sitter fast i ett negativt mindset. Man klagar, gnäller, det är fel på alla andra, man ser heller fel på andra och sig själv hellre än plockar det bästa och accepterar att vi alla är olika! Vi ser fel i alla situationer. Vi förgiftar oss själva med all denna negativitet. Å det är oxå vanor mönster och beteenden som fyller på den inre stressen. Man sitter fast men att medvetet välja fokus för sin egen skull är så fucking enkelt. Göra medvetna val som att hålla fokus på det som är positivt. Man måste stanna upp granska sig själv och göra nya medvetna val som rycker en upp ur gamla hjulspår. Gamla vanor mönster och beteenden som inte gör annat än skadar oss själva. Jag valde nytt, jag valde mig, jag valde att ha fokus på det positiva. Det är det som tagit mig dit jag är idag. Ja dessa mirakler handlar om insikter om hur jag faktiskt har blivit medveten om mig själv. Och hur långt jag faktiskt har tagit mig själv. Insikter om att jag blivit medveten om att jag lever nu!
 
Så tack för dagens julmirakle. Dom bara dyker upp å jag behöver verkligen se det. Jag behöver verkligen lyfta och bli medveten om!

 
Stort tack till mig själv som har dragit mig själv upp ur all jävla fucking skit! 🙏
 
Din riddare på den vita hästen är du!
 
//med kärlek Qamilla

Vi tror vi har egen vilja. Men vi är så påverkade av det yttre så omedvetet gör vi som alla andra. Vi begränsar oss själv a väldigt mycke utefter situationerna man har i livet. Vi tror inte vi blir påverkade av reklam men vips så står vi med en förpackning av något vi sett på tv. Eller när det kommer nya "flugor" då hoppar vi på det oxå fast vi inte gillar det så måste vi ha det om det är en pryl, eller kanske en ny diet ja vi är omedvetet påverkade av väldigt mycke där ute. Många gånger kanske man vaknade upp å undrade varför man gjorde si eller så, för att det va kanske något man inte alls skulle valt om man fick välja själv, medvetet välja själv. Vi tror på det som står i ridningarna, vi tror på det andra säger till oss å absolut om man känner att någon har högre status än en själv. Om man är överviktig så kan man inte knyta sina skor. Jag vet det exemplet börjar bli tjatigt. Men har egna erfarenheter så därför är liknelsen perfekt. Av tv sociala medier blir vi smygprogrammerade. Reklamen för ett program säger jag kan inte leka med mina barn, jag orkar inte städa, kan inte knyta skorna. När du har hört det undermedvetet flera gånger så tror vi på detta sen med hjälp av andra där ute som bekräftar att detta är rätt! Vi ifrågasätter inte utan fastnar i låg självkänsla och tycker synd om oss själva. Å inbillar oss att vi inte kan, stämplade i ett fack där vi uppfyller kraven från en verklighet som andra har skapat åt oss. Vi blir matade med att det är svårt att sluta röka, men har man viljan så är det super enkelt. Men undermedvetet när vi hör all reklam så tror vi att vi aldrig kommer kunna. Vi skapar en falsk verklighet med sånt vi hör undermedvetet, som vi tror att vi tror på. Det blir våran sanning. Istället för att faktiskt lyssna på oss själva, vara nyfiken på dig själv. Vad vill du? Hur vill du leva ditt liv? Vilka gränser vill du ha? Vad vill du känna? Var vill du ha ditt fokus? Vilka vill du leva ditt liv med? Vad vill du njuta av? Vad vill du äta? Vad vill du älska? Hur vill du vara älskad? Hur vill du vara behandlad? Vad vill du lyssna på? Var vill du jobba? Vad är ditt drömyrke? Vad vill du tänka på? Vad vill du uppleva? Hur vill du göra du? Ja fråger som man kanske lever i nu som är påverkade av andra någon med högre ststus som en gång sa något som blev din sanning, rädslor, reklam, andra, begränsningar, föräldrar? Men att bli medveten så kan man faktiskt göra nya val. Man gör nya val med det man redan har upplevt. Med dåliga relationer så har du lärt dig hur du vill vara älskad, vad du vill ha av en ralation. Gör nya val och välj relationer som du är älskad och uppskattad för den du är, ät, njut, tänk, känn, upplev, läs, se, lyssna på saker du vill lyssna på. Du har ett val. Vi har ett val. Friheten är att faktiskt välja. Att man kan välja. Drama - glädje? Lycka- älta? Frid- drama?
 
Vi har friheten att välja! Men vi sitter fast i saker som vi tycks tro är sanna och oföränderliga! Men vi kan välja och skapa nytt! Det är ganska enkelt. Välj bort självmobbning, ältande, hat, ska, skuld, hämd, drama, destruktiva relationer till människor, oss själva, maten, träningen, pengarna, kroppen, livet, negativt mindset, all som du inte vill vara i välj bort det!
 
Jag själv tänker ofta på hur jag själv va begränsad för man inte "hade" pengar. Blev mycke "fel" mat. Det behöver ju inte vara fel mat men fiskpinnar, fiskbullar, korv är väl sånt som går under "fattigmansmat" som vi tror. Jag sa en dag när jag får pengar ska jag välja bort allt det där. Men grejen är att vi har samma pengar, men jag har ändå valt bort det där! För jag känner att vi är värdiga bättre! Vi vill ha annat. Men samtidigt så behöver det ju inte vara fattigmansmat. Men vi tror att det ska vara så! Uppdelat fattiga och rika. Men det sitter i ditt mindset. Nya val och skapa om. Jag vill inte ha den maten mer för jag är trött på den! Men något man trodde va sant. Bara för man inte har pengar så äter man skit mat å då va det så man gjorde. Destruktiv relation till mat och pengar. Det är denna programmering som får oss bristänk, vi jagar å önskar där utifrån, någon ska komma å rädda. Men nya val. Du är fri att välja hur du vill se på saker. Gick å tittade I himlen idag. För jag är verkligen tacksam att jag kan äta vad jag vill idag! Då kom det från himlen du har friheten att välja vad du vill! Såklart jag har det är mitt liv jag väljer! Precis som du I ditt liv! Jätte svårt i början när kontot skriker tomt å kylskåpet har tomma hyllor. Men it's all in your head! Välj Nytt Se det du har känn tacksamhet för det. Jaga inte sånt du inte har. Lägg inte nyckeln till din frihet i någon annan händer!
 

Vad programmerar du dig själv med? Läser du på tex facebook någons status som kanske skrivit jag hatar mitt liv så blir det en affirmation för dig! Det blir din affirmation, det blev ett frö som kommer växa och manifesteras eller kanske till och med förstärkas för du redan hade frasen som en Affirmation! Så tänk på vad du matar din själv med för det du matar den med det får du in i ditt liv, det är så du lever!
 

Kylan är här å det blev morgonmys med en kopp te 🍵. Så härligt när det blir kallt!
//med kärlek Qamilla