Min och hubbyns relation har varat i 24 år. Å vi har nog gått igenom allt tror jag. Jag va väl 22 när vi träffades typish. Jag hade redan 2 barn, ett av dom var väldigt sjuk när han va liten. Samtidigt som man levde i en destruktiv relation. Beroenden, svartsjuka, å annan skit. Å Hubbyn va lika trasig han när vi träffades. Inte trodde jag heller att det skulle hålla så här länge. Å det trodde nog inte dom som va med i början heller mycke skit i början! Även vi hade vårat men oxå andras. Grejen är att vi har alltid haft barn, ex, andras drama, vårat eget drama, oxå beroenden, svartsjuka. Ja jag har varit på väg att ge upp många gånger för jag inte orkat. Men det jag inte orkade egentligen va med mig själv å det inre kriget jag ständigt har haft. Det inre kriget visar sig i det yttre. Så man va i kriget som pågick i det yttre utan att veta att man skulle stanna upp å reflektera på vad som händer på insidan. Kriget varade 24 timmar om dygnet inom mig. Sinnet va aldrig tyst! Man lyssnade på detta ältandet, dramat, hjärnspöken som försöker få dig att tro man är värdelös, misslyckad, inte värdig, att man ska vara tyst för det man har att säga betyder ändå inget, orolig för allt å med hjälp av dessa hjärnspöken blev allt mycke värre, ajälvmobbning, negativa affirmationer. Mina gamla sår har jag blött väldigt mycke av på Hubbyn! Innan man går in i en ny relation eller skaffa barn ska man se till att man är läkt. Önskade jag hade den visdomen innan jag skaffade barn, för så mycke jag har ”blött” på dom oxå! Men Hubbyn har alltid stått stark å låtit mig gråta skrika vara hysterisk. Trots allt jag gått igenom har han stått vid min sida. Jag har fått läka för honom. Vad jag än gått igenom har han stått där! Det där är en bästa vän! När man är i olika relationer spelar ingen roll vilken så ser man inte det man har mitt framför ögonen. Man längtar efter annat tror man. Man tror gräset är grönare hos grannen. Man är påverkad av andra! Man har människor runt sig som drar fram det värsta ur en, man har människor runt sig som tar fram det bästa ur en. Man utvecklas i sig själv och man utvecklas tillsammans. Å detta med att utvecklas själv kan vara ett problem om det finns svartsjuka. För den som är svartsjuk ger sig på partnern istället för att gå in å läka det som tar fram dessa känslor. Man ger inte den andre andrum att utvecklas som individ! För ingen kan göra dig svartsjuk, arg om du inte tillåter det. Asså man ska sätta sina gränser för hur man vill bli behandlad. Ja jag va nog 40 när jag fattade det! Man får bestämma sig för hur man vill leva och sen göra något åt det, fast man vet att det betyder man kommer bli hatad av många. Men samtidigt som man sätter gränser får man oxå inse att andra ska ha tillåtelse att vara sig själva där dom är. Man vill gärna att andra ska uppföra sig som man själv vill för att man ska vara lycklig, men det kommer bara göra dig själv besviken för alla är här på sina resor. Å vad vill man lägga energi på? Vill jag lägga energi på att mina grabbar inte fäller ner toa ringen när dom kissat?! Nä det tar 2 sekunder att fälla ner den. Lika väl som Hubbyn kliver över kläderna som jag slänger överallt 😂🤦🏼‍♀️. I mig har jag verkligen ett barn, tonåring tror kanske det någonstans kan finnas en vuxen där oxå 😂🤦🏼‍♀️. Mitt äldre jag finns där oxå men hon är galnare än dom båda tillsammans, men det är väl där jag är nu lär känna henne, nyfiken på henne! Men iaf men går igenom så mycke i relationer. Det går upp å ner. Mitt i kriser man haft så har jag tänkt många gånger att detta är inte kärlek längre. Det va många år som vi gick å la oss utan ord vända åt var sitt håll, i våra egna bubblor. Det va många år för allt vi gick igenom tog många år. Tragiskt många år från vårat liv tillsammans! Många gånger jag som många andra tänkt vi är bara vänner. Men hallå det är så det ska var släpp tankar på att så ska en relation se ut, eller så ska man va i relationen som kvinna som man som barn osv det är fasader ur fack som man klär på sig som man sen tror man måste uppfyll. Man blir inte sig själv, man förlorar sig själv i alla fasader man klär på sig. När man förlorat sig själv så är det inte relationen till den andre som är trasig utan det är relationen till dig själv som är trasig.  Men man ger sig på den andre.  Är man inte läkt så kommer nästa relation ha samma utväg, det kommer det ha tills man går in i sig själv och krigar för att hitta vem man är. Hur vill man ha livet? Vad vill man ha för relationer? Vad vill man ha för gränser? En relation ska INTE vara komplicerad! Och man är INTE SVÅR att älska då är man inte älskad av rätt personer! Ibland kan man tro att man är älskad av dom man har runt sig tills det blir komplicerat! Å den du lever med ska vara din fucking bästa vän! Den du lever med ska låta dig vara dig själv! Jag har lyxen att komma hem med vetenskapen om att det är tryggt, jag kan vara mig själv, jag kan gå i slappar kläder, jag kan slänga kläder var jag vill jag får söla när jag äter 😂. Vill jag inte göra något så gör jag inte det. Jag behöver inte låtsas vara något jag inte är. Jag är fri att vara mig själv. Han är lika fri att vara sig själv! Vi tjafsar ibland men inte om tvätt, vem som va ute å gjorde vad sist, toaringen, vem som lagade mat sist, vem som vabbade sist. Det är att dränera sig själv och relationen på energi! Vill jag gå ut så går jag ut vill han gå ut så går han ut. Men när barnen va små så ville jag vara med dom jag födde dom, dom bad inte om att få komma till. Så min uppgift att finnas där för dom! Å gick jag hemma så gjorde jag det som behövdes. Men är två i en relation å kanske under samma tak båda bor där man ska inte behöva säga till någon göra något för att det ska var rent eller något som gäller barnen. Man är vuxen å ska kunna tänka själv. Å ibland har man behov att förändra någon annan. Men kommer oxå trötta ut sig själv. Just därför ska man sätt gränser sen får den andre göra ett val! Å sen att man inte kryper för sina egna gränser om personen valt bort dig! När jag insåg vad jag ville ha för gränser så fick han göra ett val! Han är kvar men annars hade den relationen tagit slut. Vi är ifs skilda 😂. Men det är frihet. För ringar är minsta handfängsel, man blir en ägodel finns till och med på papper! Så man behöver ta sig igenom allt det där för att komma till insikter. Å det jag skulle bli sårad av varför skulle jag göra det mot någon annan. Men det tänker har man inte riktigt med sig. För ibland så undrar jag om man gör allt för att såra den andre! I destruktiva relationer så gör allt ont mest hela tiden! Jag själv skulle vilja be så många om ursäkt just nu för hur jag själv varit och vad jag sagt! Ibland blir man dragen vid näsan. Men så ringer den man minst trodde å är glad för min skull! Medans andra inte hört av sig. För att få reda på det så sluta hör av dig till dina människor för att se vem som hör av sig med drama och vem som hör av sig med hejarop och lyckönskningar! Gissa vilka du ska behålla!? Å något mer jag lärt mig är fråga! Våga fråga om saker stämmer är sanna, vill man inte rota i det så stäng bara dörren! För att inte hoppa ner i något så stäng bara dörren! För har människor dömt dig så har dom redan gjort det! Då lyssnar dom inte ändå! 

Va vi har för relation nu vet jag inte! För nu älskar jag livet, honom, hemskärmen till mig, min kärlek till honom, vårat liv tillsammans, mitt eget liv, sättet han älskar mig på, sättet jag älskar honom på! En relation med villkorslös kärlek. Det är kärlek som är fri, harmonisk, lätt! I en sån relation har du din bästa vän, i en sån relation är man ett, i en sån relation är man fri, i en sån relation är man bekväm med varandra. Å en sån relation kan man ha med alla men man måste ju vara två om det då! Försöker få samma kärlek till mina barn, lite svårare med dom, en blev chockad när han fick ett sms där det står jag älskar dig i 😂. Vad jag vet 1 iaf 😂. Mina barn har varit med om saker som oxå gjort ont å gett mig sår. Men lika väl som Hubbyn är fri att vara sig själv så ska mina barn ha samma frihet. Men dom är oxå ärrade av mina sår som jag kastat på dom. Så mina sår har begränsat dom att vara sig själva. Så försöker själv öppna upp igen. För jag har byggt upp murar för deras kärlek har gjort ont. Dom har verkligen trampat runt i mina blodiga sår. Så mycke så jag inte orkat mer å läkning har varit det enda alternativet. Så utan dom hade jag inte tagit mig dit jag är idag. Våra barn är våra gurus! Som en kontrollerande helikopter kurling förälder så tror man tvärt om! Vi är här för att lära dom. Men mina barn har lärt mig så mycke om mig själv och livet. Dom har drivit mig dit jag är idag tillsammans med andra relationer. Mitt gamla jobb drog fram mina värsta sidor och dom har jag begravt med det stället. För sån vill jag inte vara! Så med facit i handen så skulle jag vilja säga sorry men vill inte dra igång drama. Så bad livet om hjälp! 

Just nu befinner jag mig själv i en fantastisk energi! Å tänker inte offra det för något annat i livet. Känns som jag jobbat på detta nya i en evighet! Hade ett sånt superbra apt idag skratt, positiv energi, humor ja en helt ny energi! Jag är fortfarande ganska tyst känner av gruppen. Så dom kommer nog få chock sen när jag kommer igång 😂. Va ledig en dag å brukarna frågade vart jag varit 😂🥰. Det tar jag som positivt. 

Igår fick jag brev från kronofogden att dom tagit emot min ansökan om en skuldsanering. Blev lite nervös. Men jag har hoppet kvar. Men hur det än blir så kommer det gå bra! 

Bara kärleken till detta fantastiska gäng gör ont! Kärlek som jag inte får ut så det känns som hjärtat ska explodera. För rädd för att öppna för rädd för att berätta ifall det jag får tillbaka gör ont! Så har nog satt upp en stor Sköld som är dags att lägga ner. Jobbar på det oxå, men kanske inte är mottagligt av alla. Å gjort är gjort. Som sagt nu vet jag vart jag vill och vart jag ska. Dags att begrava mitt gamla jag med vanor mönster och beteenden jag haft. Begrav allt som varit. Släpp taget å bara låta det flyga iväg!

//med kärlek Qamilla