Man är bra på att ge andra så många chanser. Man är så förlåtande mot andra. Men inte mot sig själv. Misslyckad Clas man så ser man till så man får lida för det länge, gör man misstag så gör man likadant, eller ser dom inte alls. Att skylla på andra, att kräva andra ska beter sig för att man ska vara glad och lycklig. Folk vet vad dom håller på med man ska inte vara så förlåtande. Har det blivit en vana att behandla dig som en trasmatta, är det du som ska sätta stop för det. Varför ska du vara så förlåtande mot andra å ge dom chans på chans? När du inte ger dig själv det. Du är den viktigaste personen i ditt liv du har all rätt att vara glad lycklig och känna dig fri. Du har all rätt att njuta av livet med allt vad det innebär! Man måste gå igenom trauman i livet, man måste uppleva skit relationer, man måste uppleva allt det där för att få klarhet i hur man vill ha livet. Alla kontraster där ute är till för att visa dig att du kan få det liv du vill ha, men det går inte med ett negativt mindset i offerkoftan. Man kommer inte dit med att klaga och gnälla! Å man måste bli trött på att vara där man är. Man måste acceptera att man är där man är. Så när jag säger att mitt gamla jobb drog fram mina sämsta sidor så menar jag inget negativt. Det är positivt för man få kännedom om sig själv. Hur man är som människa, vad man själv har för vanor mönster och beteenden. Hur man behandlar andra. Å dom sidorna av mig vill jag inte ha längre. Som tillhör liksom inte mitt nya jag. Jag vill vara i en hög vibration hela tiden alltså glad, lycklig, inre frid, fri. Jag har skalat bort så mycke som håller mig i en låg vibration. Jag ser det lite som att leva från egot och att leva från kärlek. När man drivs av egot så vill man ha uppmärksamhet, man vill ha bekräftelse, man vill kontrollera, man vill ha drama, man pratar skit och skvallrar, man ser gärna andras fel men vill inte se sina egna, man manipulerar, man klagar på sitt liv, man självmobbar, man vill ha å ha, kanske beroenden, man är ute och festar varje helg men vad firar man? Man säger man är värdig fylla med det säger man att man är värdig att skada sig själv, man är i destruktiva relationer. Man tror man är fast där! Man väntar på att något där ute ska komma och rädda en. Man behöver liksom gå in och möta alla sina sidor. Man behöver komma i kontakt med alla sina sidor, utan att döma och vara för hård mot sig själv. Tillslut så skalas allt bort för man vill hellre leva ifrån kärlek. Man vill inte skada, hata, hämnas, prata skit, vara i drama, skvallra, osv för man ser att det skadar bara en själv. Det ger liksom inget. Man känner sig fast i något man inte vill vara i. Därför vill man ge sig själv en andra chans att starta om, börja om från 0 å bygga upp sig själv och sitt liv. Men då kan man inte heller vara kvar på ett ställe som håller en kvar i dom vanor mönster och beteenden som kommer fram, jobb, relationer, prylar. Att hålla sig själv på mattan tog all min energi. Jag va så trött när jag kom hem. Fast jag bara gjorde 65% . När jag va långledig va jag inte trött hade inte ont i kroppen. Ont i kroppen har man för man gör motstånd, man klamrar sig fast och det gör ont. Så jag är tacksam för att jag faktiskt har jobbat där för det har gett mig så mycke. Jag är tacksam för alla möten med människor vad dom än gett! Jag är tacksam för min uppväxt den lärde mig hur jag inte ska vara mot mina barn, jag är tacksam för min mormor som visade mig hur jag inte skulle klamra mig fast vid andra i deras kaninhål! Jag har sett hur det skadat henne! Jag tänker så mycke på henne å allt hon gett mig av sin visdom. Fast hon gick före och visade mig tvärt om. Det går INTE hjälpa en annan människa, alla har eget ansvar över sina liv, alla hr sina egna trauman som man måste genomgå det går liksom inte stoppa. Vill man ha en förändring så ser man till att genomföra en! Jag har lagt ner min själv i att älska, hjälpa, stöttat människor som varit i mitt liv. Medans dom vigt sitt liv åt att bryta ner mig. Å det där sker för man tillåter det! Å jag lät det ske jag lät dom kontrollera, styra, bestämma över mig. Jag pleasade förminskade mig, lät dom se ner på mig! Asså det är inte så lätt att vara svartafåret å absolut inte när dom andra tror att dom är vita själva!! Men släppt allt agg förlåtit och gått vidare. Å det va sista gången jag förlät samma människor. Som sagt dom vet vad dom håller på med! Å jag har satt gränser för mig själv för att lära andra hur jag vill bli behandlad. Å dom ska ge mig det jag ger dom. Har dom beteenden som jag inte vill ha i mitt liv så är det helt ok men dom ska inte vara och plantera några frö i min trädgård! Kommer det in nya i mitt liv så känner jag på energin men jag ger dom en chans tills som visar motsatsen sen är dörren stängd🚪. Men dom får ha sin upplevelse i livet men utan mig! Med att släppa andra fria att vara sig själva så släpper man även sig själv fri! Å det kommer gynna alla parter! När man oxå börjar trivas i sitt eget liv och med sig själv så har man inga behov att bry sig om andra! Å man önskar alla allt gott. För avundsjuka är oxå en del av att leva i lägre energier. Sen kan man väl vara glad för någon annan å vara lita charmigt avundsjuk. Men man får inte börja kasta med varken negativa ord, tanke eller känslor! Men oftast gör man det iaf när det gäller när någon har pengar och visar det. Å så länge det tänket, känslorna och negativa orden finns där kommer man sitta fast. Man måste släppa andra fria alla andra vad dom än gör säger tänker kommer har på sig. Vad dom än har för vanor mönster och beteenden. Man måste släppa andra fria, men oxå sig själv från andra med tankar som vad ska dom tycka tänka känna säga om jag gör si eller så. Rädslor driver oss alldeles för ofta! Även rädslan om att ge sig själv en nära chans för det betyder att man innerst inne vet vad man behöver gå igenom, vad man behöver möta. Ofta sätter egot käppar i hjulet ganska fort oxå. Egot är programmerat med allt det där. Så även om du tar ett beslut om att nu räcker det jag måste göra en förändring, så sitter man några timmar senare med att döma andra eller sig själv. Det är sånt som man oxå måste bli medveten om. Man måste vara på alerten med sig själv och sina tankar hela tiden. Det går lättare och lättare ju med man disciplinerar sig själv och sina tankar. Man ska bli en master om sig själv och sitt liv. Sen kommer man falla, vilja ge upp men det är oxå en del av processen. Man lär sig mer om sig själv. 

Nu ska vi göra lite sensing yoga gör kvällen i morgon å börjar 17 så gött va. Å barnen är lediga i morgon oxå så det kommer bli en lååång sovmorgon!

//med kärlek Qamilla