Visar inlägg från februari 2022

Tillbaka till bloggens startsida

Läkningsprocessen

Haft en sån jäkla skön semester denna veckan. Har ju varit sportlov. Mina barn är stora nu ju å vill inte göra så mycke. Men det har varit skönt att bara vara, det nya larm ingenting. Å jag har verkligen hunnit så mycke å hur fint har inte vädret varit då. Detta har verkligen varit en vecka med läkning för kropp och själ. Ätit gott, simmat, mediterat, qigong, sensing yoga, sovit, spelat in filmer, njutit av solen och naturen. Ja som sagt det har varit fantastiskt. Så mycke som kommit upp oxå som man kunnat ta hand om med en gång så glad och tacksam att jag tog mig denna veckan semester 🙏. Det har varit dop oxå för lilla N 💞.

Å kunnat landa i detta med kronofogden. Dom beslutade att dom ska dra 9000 kr istället för fem så hade lite tufft att bearbeta det oxå ett tag. Vet inte vilka uppgifter dom har gått på men dom har fått för sig att jag har barn hemma som betalar för sig. Så ska maila dom igen. Skickade ett Mail till dom och ifrågasatte. Tydligen ska barnen bli straffade för något jag har valt å det köper jag inte heller. Jag har ett barn hemma som är 20 å han har ingen inkomst än. Kan liksom inte tvinga dom att gå på soc när dom inte själva vill. Det är ingen lösning på livet. Jag tog den vägen som jag ångrar idag man sitter fast. Å gå å ursäkta mig nu hota för dom är inget liv. Leva på bidrag och stå ut med deras krav nej tack. Å inget jag vill som mamma vägleda dom in i heller. Så därför kommer jag låta dom dra nio tusen då heller än tvinga han gå till soc för att kunna betala hemma. Dom ska inte straffas. Som sagt detta med relationen till pengar gör ont att läka. Å har man börjat så finns det inget stopp. Jag vill inte heller tillbaka dit jag varit. Så man får använda smärtan man känner för att ta sig framåt istället för att sätta sig fast. För där vill jag inte heller vara längre. Ibland blir jag arg på mitt gamla jag för valen som jag gjorde då, som gör så att jag sitter där jag sitter idag. Men tänk om jag hade valt att skjuta det framför mig förra året då hade jag fortfarande varit på ruta ett idag. Å det tackar jag mig själv för att jag ändå inte har valt att ramla tillbaka in i gamla vanor mönster och beteenden med att känna skam skuld ånger. Försökt fly från det med massa ursäkter för att slippa betala. För jag vill inte sitta i samma sits nästa år vid denna tiden. Jag vill inte vara i detta mer å då är det jag själv och bara jag själv som kan ta mig ur detta. Jag vet att jag kan och jag vet att jag kommer göra det. Men vet inte hur än. Men huret spelar mindre roll. Så länge man har ett positivt mindset och inte gräver ner sig i offerrollen. Men som sagt det gör ont i hela själen på många sätt och ett inre som krigar. En del av mig vill dra mig ner tillbaka, men den andra delen av mig är starkare. Men tankarna kommer å dom är inte så trevliga. Ilskan kommer. Men man måste våga se det, våga känna det, men framförallt vara ärlig mot sig själv. För att hitta på ursäkter och skylla ifrån sig är inte att vara ärlig mot sig själv. Det är att blunda för det. Sen kommer acceptans. Att faktiskt kunna acceptera att man faktiskt är där man är och det kan man inte heller möta om man inte är ärlig mot sig själv. Sen ska man kunna förlåta och känna tacksamhet. Det är en tuff procedur. Men är man medveten och kan kontrollera sina tankar å se till så man inte faller tillbaka i gamla rullor. Sen ska man komma allt som kommer upp för att läka det. Jag har låtit mig vara arg, ledsen, känt smärtan. Men hittar ett driv i min smärta som jag vill ska ta mig framåt. Smärtan blir min spark i röven istället. Spelar ingen roll egentligen vad man jobbar med så se till så smärtan tar dig framåt å inte får dig fast så du sitter på samma sätt nästa år. Man gör det oxå omedvetet för man tror livet ska vara så för man är programmerad att känna sig svag, maktlös, hjälplös, osv. Har man oxå behandlat sig själv illa å låtit andra göra det oxå så har man ingen bra självkänsla. Sen att man håller fokus på allt fantastisk man har runt sig. 

Men nu är det dags för jobb igen. Å en vecka med lönesamtal å andra spännande möten och upplevelser. 

 

Mycke sol och kyla har det varit. Det är precis som om vintern och våren oxå slåss nu. Men även insutten vet man nu att våren kommer vinna nu. Det gör dessa dagar ännu mer fantastiska. Inte många dagar kvar nu med kyla så därför njuter jag av dom oxå.  

Å djuren har oxå vårkänslor. Dom skuttar å kvittrar, ekorrarna leker i träden.  

 Å vovve trivs oxå 💙

Å jag med såklart 🥰

 

Asså denna lilla damen 😍 

 

Ja farmor är här ☺️🥰 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja det va ett fantastisk dop å en fantastisk solig dag 🌞❤️!

Lite nyheter med qi gongen läs gärna om det i länken 👇

Klicka här för att komma dit 

Skrivit lite om dom olika elementen om obalanser och när ett element är överladdat och underladdat. 

//med kärlek Qamilla

Från fucking hjärtat

Ja ett inlägg från hjärtat, alla är från hjärtat men detta blir lite mer under mitt eget skinn. Jag själv har ett inre krig just nu. Nu återgår vi till detta med kronofogden igen. Längesedan jag skrev något om det men det är för att det har fungerat. Varje månad har jag betalt 5000kr till dom. Känt att jag verkligen varit på väg framåt från skiten. Men som vanligt när något fungerar så ska saker rivas upp. Hela samhället är sånt inget får fungera samhället vill ha sitt drama och människor som går locko. Säger inget om förändring, jag älskar förändring men när det blir till det sämre för att starta krig då fyller det inte sin funktion. Hela samhället är ett enda stort kontrollbehov. Måste ha koll på vad människan gör och går inte att vara utanför boxen att röra sig, då blir man invallad i boxen igen för man får höra att det är något fel på en. Å det där blir vi programmerade till redan som barn i skolan. Man ska sitta still och hålla käften. Man ska absolut vara sig själv så länge man lyder annars blir du mobbad så du väljer att förlora dig själv medans du springer runt i ekorrhjulet. Å blir människan för problematisk att styra skrämmer man dom med ett virus så går det lätt att styra igen. Men iaf mina känslor började redan igår. Jag e så trött på detta huset nu råttor i väggarna som gnager så jag får snart ett psykbryt, bara en toalett, inget badkar, å alla dessa jävla människor som inte fattar att det är privat väg. Trots alla jordhögar och gegga som är där dom går för grannen ska bygga så väljer dom att gå där. Så igår saknade jag mitt gamla hus, det hade allt det jag söker. Trodde aldrig jag skulle säga det! Jag va så glad när vi blev av med det. Men nu jag vill verkligen ha tillbaka det. Jag skulle inte ha lämnat det huset utan en fight. Men hade jag oxå vetat hur det fungerade bör kronofogden tar hus så hade jag kanske valt att bo kvar. Jag vet inte. Jag visste att dom inte skulle få sålt det, jag kände det. Dom fick inte ens ett enda bud på auktion. Varken första eller andra gången. Men vi fick betalt ett helt lån som vi slapp när vi tillslut själva fick sålt huset så det blev ju ändå bra. För inga lån aldrig mer heller! Men iaf har betalt 5000 varje månad i två år nu tror jag. Så igår kväll hade jag fått på Kivra brev från dom. Dom ville jag skulle fylla i mina uppgifter igen. Det räcker vite undan mina fötter och startade en process i mig. Jag som vill betala nu och jag vill betala den summan för det syns. Men som sagt när något fungerar ska det ryckas upp. Så rädd nu att dom får för sig att ändra summan för jag gör bara 65% på jobbet nu. Jag har klarat av att betala ändå men frågan är ju om dom inte kan. Sen vet jag inte vad dom tänkt med hubbyn för han har skuldsanering men dom vill ha hans uppgifter oxå. Så om dom ska dra 5000 från mig och honom då lever vi verkligen under existensminimum. Så hävla trött på att leva styrd under dom. Har lyckats få in 500 tusen förut å vet hur jag kan igen å betala dom. Men jag vet inte hur. Jag är så trött på detta med pengar så trött på att uppleva dessa känslor igen å igen å igen. Men idag blev jag arg för jag tänker inte leva med att vara styrd av kronofogden! Jag ska ha ihop pengarna å betala dom en gång för alla sen ska dom få ÄTA MIN SKIT! Jag vet jag har satt mig i sitsen själv å jag tar straffet med att betala. Men som sagt inget där ute kan få bara vara som det är. Å fylla i papper precis som dom inte bara kan trycka på en knapp å få alla uppgifter om mig. Jag fick fylla i vilken skatte kolumn å skattesats orka leta upp det. Å jag lovar dom kommer ta en kreditupplysning på mig för att se om jag ljuger ändå! Så nu vet jag inte igen vart jag ska eller hur det kommer bli igen. Så jobbigt att hamna i sånt här läge! Vi letar lägenhet oxå men det föll nästan det oxå. Men vi fick köpa ett hus då med kronofogden mer än i dag. Så hoppet finns fortfarande, för kunde vi det då så kan vi det igen. Jag vi har lärt våran läxa! Å jag har kommit så långt å vill inte tillbaka dit jag va. Å jag tillåter mig inte vara styrd av någon eller något. Inte ens mitt arbete ska tro dom har makten över mig! Ingen äger mig jag har fått så nog nu! Jag vet inte hur men det ska gå! Som sagt klavrat mig upp ur många hål. För jag vill aldrig stanna i ett hål man hamnar så lätt i att skylla på andra och tycka synd om sig själv. Att fastna där tar en inte bort ifrån problemet utan får en att stanna kvar fast i skiten!

Ramlade över denna idag 👇

Lillagummankonst på instagram bara älskar 🥰 

Lite där jag känner att jag är idag 😂! Ingen kan mästra mig. Många försöker inte lika ofta längre men dom försöker å jag kommer aldrig mer heller hoppa innanför samhällets ramar å lyda! Jag följer min inre visdom/ vägledning ingen annans. Vi har så svårt att lyssna till oss själva å när vi är i rädsla så gör vi det absolut inte för vi tror det yttre vet bäst! 

Idag skulle jag haft möte men det blev inställt å tackar uppåt för det. Behövde verkligen denna dagen hemma! Så tillbringade tiden i skogen med vovve som behövde arbeta lite både fysiskt och psykiskt!

 

Mitt minsta barnbarn en fantastisk liten prinsessa 💜.  

 

 

 

 

 

 

Ja fortsättning följer på detta igen Som sagt historien upprepar sig tills det är läkt!


//med kärlek Qamilla

Svårt med kärlek?

Idag tvingade jag ut kroppen på en längre promenad. Kroppen går gärna in i soffpotatisläge om den får bestämma själv. Det va så skönt och det tyckte även vovve. Har blivit för många korta promenader nu ett tag. Så idag kastade vi pinne och sprang fri 🙏.  Hade velat gått till jobbet idag men e ju tvungen att vara symtomfri så får vänta tills på måndag! Man blir så rastlös av att bara vara hemma. Men man får ge sig tiden så man läker för lätt att sjukdom kommer tillbaka med ny styrka annars. Sol och så mycke fågelkvitter ute idag. Vårkänslor deluxe tror absolut att vi kommer få mer snö men varför vara där istället för att njuta av solen idag, just nu!  

Andas 🧘‍♀️  

Tack livet för en ny fantastisk dag 🙏 

Våren är runt hörnet och kommer komma med många nya äventyr 🙏 

Han behövde en längre promenad lika mycke som jag!

Jag har tänkt så mycke på min healing resa i några dagar och just hur man tar allt för givet av det som man redan har runt sig! Mennoxå hur man står ut i sina destruktiva relationer. Nu menar jag inte bara dom som det ingår misshandel i utan oxå där du måste pleasa och förminska dig för att passa in, i relationer där du inte får vara dig själv, där du bara ger och ger och ger, där du blir tagen för given, där du ger och ger men det pratas ändå bakom din rygg. Ja alla dom där relationerna är destruktiva. Jag själv hade allt mitt fokus i mina såna relationer. Jag la all min energi på pleasande, förminskande, gjorde allt för att duga och passa in, vad fick man tillbaka skit. När man är med om mycke sånt stänger man in sig tillslut, man bygger murar som blir så tjocka tillslut att människorna runt har svårt att ta sig igenom! Spelade ingen roll hur jag va så säg det inte åt herrskapet man hade runt sig. Min själv va så instängt tillslut och värre blev det när man insåg att det va ifrån nära relationer oxå! Man gav och gav, man pleasande och pleasande, man städade upp all deras skit men hur mycke man än städade efter dom så såg dom alltid till så att det fanns mer. Ju mer jag fanns för dom desto mer förlorade jag mig själv. Detta är vanor mönster och beteenden man får när man tror att man måste passa dig in. Passa in med låtsasversioner av sig själv. Bara för att människor inte gillar en så tror man att det är något fel på en själv! Så därför gör man allt för att pleasa, förminska förändra. Ju mer man gör det desto mer än lycklig blir man i sig själv för man dödar delar av sig själv som man är lycklig med. Men man ska inte förändra för att passa in. Å det ska du göra klart för människor direkt, ingen ska sätta sig på dig eller tro att dom ska ha någon makt över dig. Man måste lära människor hur man vill bli behandlad. Inte med att peka med hela handen utan sätta sina gränser och sen stå upp för dom. Ja människor kommer försvinna ut ur ditt liv men bara för att dom inte längre har makt över dig. Och dom kommer även då manipulera dig så du kommer tro det är fel på dig. Men iaf det jag vill komma till är att när man väl river murarna man byggt upp släpper in människor och börjar se relationerna som man har som alltid varit i villkorslös kärlek så kommer allt vara ovant. Min hubby har jag tagit förgiven i så många år. För jag hade fokus på dom destruktiva relationerna. Va fullt upptagen med att undra varför! För mig idag är det ett mirakel att han är kvar hos mig! Å så mycke han gjort för mig i alla år som jag inte ens sett förrän jag som sagt vände mitt fokus. Bara sättet hans kärlek till mig är! Så fantastiskt men har inte sett det förut man har tagit det för given. Han har ju oxå haft sina inre demoner. På dessa 24 år så har vi gått igenom så mycke! Vi har skrattat gråtit uppfostrat barn beroenden andras beroenden glidit isär blivit starkare ihop människor som kommit å gått även han varit för snäll mot andra. Fortfarande så blir jag mörkrädd hur han fortfarande tillåter sig bli behandlad av en del. Det är inte många kvar men jag blir så arg! Pratat med honom men som sagt det är hans val! Alla måste få sin egen insikt! Men iaf bara att se att han faktiskt älskar mig och alltid har gjort för den jag är hur det än har varit, vad jag än varit med om eller vad vi gått igenom. Men mitt fokus har varit hos andra som inte accepterat mig för den jag är. Å sen mina barns kärlek allt finns där och alltid gjort. Men har många ärr från dom oxå att vara mamma har nog varit det svåraste uppdraget här. Å ännu svårare när man själv har haft sina egna demoner att slåss med. Man skulle egentligen inte skaffat barn förrän man va läkt själv tror jag. För många av mina egna sår har jag kastat över på dom. Samtidigt som jag är så tacksam och älskar dom alla så mycke för dom har varit mina största lärdomar mina gurus! Så mycke som dom har tvingat mig att lära mig om mig själv! Många saker har gjort fruktansvärt ont att gå igenom, mycke är inte läkt än men jag är medveten om var mina sår är så därför vet jag nu att jag ska gå in i mig själv när det gör ont inte ta det med dom. För hur det än är så är våra barn här oxå på sina upplevelser i livet och måste få rasa dom oxå å göra sina misstag. Men här har jag oxå byggt murar som jag inte ens har rivit än dom står fortfarande som skydd. Å vågar inte riktigt för den smärtan vill jag inte vara med om igen. Jag har till och med hållit barnen på avstånd för att slippa känna och uppleva. Haha jag har hållit dom på avstånd för jag vet dom tvingar mig till att få upp gamla sår! Jag skrattar för det är en insikt som slog mig nu. Dom har varit en stor del av min läkning just av den anledningen så vad skulle jag gjort utan dom. Dom är oxå fem rebeller men på många olika sätt. Å dom har varit rebelliska där jag har varit tvungen att läka. Så att ha hållit dom på avstånd har nog mest handlat om att skydda mig själv från att bli sårad. Fast grejen har inte varit det egentligen utan att få släppa på blockeringar. Få upp gamla sår för att läka. Samma mina föräldrar allt är en röd tråd. Även försökt duga och passa in hos dom! Men nu är man svarta fåret istället 😂🤦🏼‍♀️. Men hellre det för nu lever jag inte i en låtsasvärld. Jag är fri att vara mig själv och samtidigt så har jag släppt mitt kontrollbehov och låter andra vara fria att vara sig själva. Jag har mina gränser och alla platsar inte in där men dom har ändå friheten att vara sig själva. Något som oxå varit jobbigt och det har jag och hubbyn pratat om mycke det är att få omtanke utifrån andra. Det har varit svårt att handskas med det oxå. Att faktiskt få beröm eller kärleksfulla ord är fantastiskt när man väl släpper in dom och tar emot dom. I början så va man förvånad över att det ens skedde. Sen hamnade man i ett annat läge och undrade vad baktankarna va nu, eftersom dom sa eller gjorde något fint. Då blev man misstänksam. Ja herregud! Jag träffar fortfarande människor som sårar och shockar med att gå bakom ryggen! Men lägger inte så mycke fokus där. Jag väljer att se det goda i alla tills dom visar mig motsatsen. Tyvärr gör några det men stänger dörren direkt då. Men man bllir shockad när  man gett allt och tror allt är bra så kommer motsatsen bakifrån. Men lärt mig att inte logga energin där utan vända den till dit det betyder något! Det är svårt att öppna upp till kärlek inte bara från en partner nu utan i stora hela när man blivit så mycket sviken. Jag kan inte säga jag älskar dig först det bara inte går det är en blockering jag har jobbat med länge. Men min hubby säger det så många gånger på en dag så han får ju höra det ändå 😂❤️! Verkligen tacksam för honom å allt han gjort, gör och kommer göra för mig! 

Bara att älska och ge sig själv beröm är oxå något man förlorat på vägen. För man börjar se sig själv med deras ögon. Att man inte duger som man är, inte värdig det bästa, att det är något fel på en. Det leder sen still självmobbning och låg självkänsla. Den resan är den viktigaste att gå. Att lära sig älska sig själv! För hela tiden får man höra att det är något fel med en man är för tjock, för smal, får lång, för kort, för fattig, för mycke pengar, för glad, ja you name it hela tiden är något fel. Då är det svart att älska sig själv. Å man börjar lägga energin på att bli något maningen vill vara. Men jag älskar hela min kropp idag överviktig och kort who gives a fuck liksom 😂. Jag är tacksam för min kropp och allt vi har fått uppleva tillsamman, upplever tillsamman och allt vi kommer få uppleva tillsammans det är bra en kropp ett färdmedel för att kunna njuta av livet här nere! Men man begränsar sig själv skapar hinder och rädslor självmobbar och tillåter inte sig själv att leva fullt ut. Även som kvinna har man många sår som man bär med sig från gud vet hur långt tillbaka. Hur man ska uppföra sig, lyda, hålla sig tillbaka, man ska vara fin och pryd. Ja det är mycke man ska läka men låt den stanna vid dig välj din läkning va inte rädd för att möta demoner. Acceptera att det tar längre tid med en del för så länge du är medveten att du ska gå in när dom dyker upp så är det inget som stör. Sen acceptera att det är en del av dig men att det inte definierar dig. Jag är inte längre rädd för mörkret man får lära sig vara ljuset. 

 

Älskar oss och det vi har blivit 🙏

Skulle kunna äta tacos varenda dag 🥰 

Han älskar solen lika mycke som mig ☀️  

Tack 🙏 

Så rådet idag är att öppna upp för kärlek ta emot fina ord och beröm. Håll från lus på dom som ger dig allt det där för den du är och säg fuck off till dom andra! 

//med kärlek Qamilla 

Tacksam för mina val

Så tacksam att jag gjorde ett bättre val för mig själv för några år sedan. Ett val som inte längre innefattar ett stressat immunsystem, stressade celler, ett stressat nervsystem. Denna inre stressen man bär på och gjorde inget för att minska den, utan bara öka på den med att fortsätta med gamla vanor mönster och beteenden! Men jag fick nog en dag och började göra bättre val för mig själv! Jag började skala bort all denna inre stressen på alla plan i mitt liv. 

Det jag vill komma till är att jag har testat positivt på corona. Första tankarna när jag fick svaret va jaha jag är överviktig jag kommer dö. Tills jag insåg att i två års tid så är vi matade med så mycke skit och rädslor som har gått in både medvetet och undermedvetet. Jag har inte kollat på nyheter alls jag kollar aldrig på nyheter. Men tyvärr är corona människans största samtalsämne och har så varit i två år oxå. Så jag har ju fått min dos av nyheter iaf. Men iaf jag vet att min kropp inte längre är i ett stressat läge, så jag gick in i total tillit till att detta fixar min kropp jag behöver bara ge den tid. Men sen när jag berättade att jag testat positivt så önskar dom å hoppas man får det lindrigt typ som om man redan va död 😂. Så jag har hjälpt min kropp istället för att förstöra mer för den med att fortsätta stressa upp hela kroppen och alla system. Sen fick hubbyn feber å då va jag på väg in i rädsla igen, han är äldre och han är rökare å dom ska inte heller överleva 😂. Men han gjorde samma val som mig den gången för några år sedan. Så han är redan tillbaka på jobbet. Han låg lördag och söndag sen va det över. Men sån blir han med alla sjukdomar spelar ingen roll vad det varit. Sovit några timmar sen är det borta. När han haft magsjuka så har han börjat äta igen bara några timmar senare! Medans jag behöver längre tid för läkning. Men jag jobbar med annat samtidigt när  jag är sjuk. Viljan att prestera men kroppen skriker nej, att inte göra något alls gör mig rastlös. Så sånt jobbar jag med samtidigt. För jag har så mycke energi som jag behöver göra mig av med men som växer i kroppen. Idag tänkte jag ta en längre promenad men kroppen sa fortfarande nej. Så det är väl bara att gilla läget. Jag ska inte pressa. Har gjort lite sensing yoga i två dagar och det har gjort gott i kroppen. Sen trodde jag att jag hade klarat mig från att tappa lukt och smak men det gjorde jag inte. Men affirmerar och tackat för lukt och smak så nu är det tillbaka igen. Sist jag hade skiten så va det borta i ett halvår, det va jobbigt. Men då va jag inne i mer panik än nu. Så då stressade jag nog kroppen mera. Å idag släpps restriktionerna så gött! För jag har deltagit i denna cirkusen för länge nu. Jag tänker inte göra ett enda test till i mitt liv. Jag har ändå levt ett fritt liv och som vanligt. Vi har firat jular å födelsedagar och träffats ändå. Jag har varit med mina barnbarn för leva i rädsla har jag gjort tillräckligt. Har inte ens varit orolig för detta med vaxxpass har sagt från start att det inte kommer funka i längden. Å det tragiska som jag har sett är att människor runt mig känt sig tvingade att ta det. För dom har blivit hotade med diverse saker. Inte få åka hem eller gå på krogen. Å dom som har sitt liv på krogen eller måste åka hem har ju tagit det för att dom känts tvingade till det. Det va så många som sa nej men som sedan gjort det av rädslor. Ta vaccinet om du känner det men inte av dom anledningarna. Å inte heller för att inte smitta någon annan för det klarar alla bra än då! Jag blev smittad av en vaxxad men jag är inte bitter för det. Jag är medveten om att jag gjort ett val. Men det är väldigt mycke från tvärtom hållet! Nu har jag haft det å kan slänga igen detta kapitel i livet. Jag har sagt hela tiden att detta kommer bli en influensa som går varje år och våra kroppar behöver vänja sig vid det. Grejen är oxå att vi är inte rädda för corona utan för att dö! Livet som man tog för givet kastades omkull den dagen corona kom ut ur garderoben. Å jag har jobbat med min dödsångest jag är inte rädd för att dö. För våran döds dag finns där framme vilket som, det går liksom inte komma ifrån den vare sig man är vaxxad eller inte. Vi är så snabba med att tro på saker utanför våra kroppar! Men vad gör du åt din inre stress, din stressade kropp som lever med smärta och högt blodtryck, vad gör du åt din stressade situation på jobbet, hur ser dina negativa relationer ut vad gör du åt dom. Din ständiga oro, ditt ständiga ältande, din självmobbning, allt det där kommer bygga på din inre stress å det kan oxå leda dig i graven men finns inget vaccin. Man är snabb på att ta beslutet att välja något utifrån men att se vad som sker på insidan blundar man för! Vad gör man åt den situationen. Tänk om du gjort samma val som mig för några år sedan du hade du varit i ett annat läge just nu! Men istället så har mer rädslor ätit upp dig inifrån. Jag är inte emot vaccin bara dom som dök upp från ingenstans på 3 månader. Jag vill se hur alla mår om två år sen kan jag kanske ta den. Å jag har sett så många som inte vågar stå upp för sig själva som tagit den och sen fått leva med ånger! Människor har sagt till mig att du kommer inte få gå på krogen nähä och mitt liv hänger inte på om jag får gå på krogen eller inte. Då har dom försökt med att jag inte kommer få resa jodå har jag sagt tro mig dom kommer inte kunna stoppa å var är vi idag? Snopet för alla som blev hotade till att ta sina vaccin å på köpet så fick dom korona oxå. Nu har jag och hubbyn ett positivt test och det känns ganska skönt faktiskt för nu är det gjort för denna gången. Jo dom säger oxå man kan få det lindrigare om man är vaxxad lindrigare än vad? Jag har varit sämre i annat än detta. Ja människor har dött å beklagar verkligen det. Men människor dör varje dag i olika sjukdomar varför uppmärksammas inte dom i antal! Jag har iaf lärt mig så mycke om mig själv dessa två åren. Det har varit en fantastisk resa som jag är glad har nått sitt slut. Å så fantastiskt underbart att se alla som demonstrerar i världen! Å nyheter vill svartmåla dom 😂. Ja som sagt nyheter har jag aldrig kollat på så gör dig själv en tjänst släck ner alla nyheter å ödsla inga pengar på tidningar. Youtube har bättre nyheter 🤓. Jag har deltagit för länge i detta nu och varit tyst. Men nä inte längre. Jag är här för att leva och njuta av mitt liv. Jag är här för att sjunga det mitt hjärta vill jag ska sjunga! 

Varje morgon har jag varit ute med vovve och varit så skönt att dra i sig frisk luft och få ut skiten 🧘‍♀️  

 

Haha ja partner in crime delar allt med honom ❤️ 

 Välkomna hem 🙏

 Så fruktansvärt tacksam för varje ny dag 🙏

Svaret kom när han va frisk ❤️ 

Vovve saknat yogan oxå. Mediterat har vi gjort varje dag. Jag längtar tills jag kan börja använda min kropp igen.


Gör saker för att du vill inte för att du blir hotad eller känner du måste för att passa in! Det har inte bara med ett vaccin att göra heller utan på alla plan i ditt liv! Stå upp för dig själv och din kropp!!


//med kärlek Qamilla